Ett mästerverk är det väl inte, men en ruggigt tät, rå och spännande actionrökare med ett högt tempo är det utan tvekan. Liam Neeson blir fruktansvärt arg när hans dotter kidnappas, och han ger sig ut på jakt efter henne och förövarna. Mycket smisk delas ut under filmens gång, och Neeson knäcker och krossar ben i sann Steven Seagal-anda.
Det är en lättsam film att titta på. Den amerikansk-europeiska råa produktion som återfinns i liknande filmer som "Ronin" och "The Bourn Identety" faller mig väldigt bra i smaken. Inte så mycket slentrianmässig slow motion och explosioner som man annars har blivit van vid i actionfilmer. Jag gillar ju så klart sånt också, men på senare år har det helt enkelt blivit en tråkig urmjölkad standard utan finess.
Nåja, om ni inte sett den, börja inte kolla på den nu, utan införskaffa er filmen och se på den när ni känner att ni bara vill slappna av med kavlitétsaction.
 |
| "I'm irish. My fists are made of iron, and my acting's made of wood" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar