LP och steelboxutgåvan av "En Vivo!" levererades hem till mig igår, och ikväll på var det dags för premiärvisningen. Det var en magisk liten upplevelse. Längtan efter att åter igen få se denna mästerliga sextett live blir nästan obeskrivbar.
"En Vivo!" är i vanlig ordning en stabil produktion, allt annat hade förvånat mig. Bandets prestation är oklanderlig. Bruce är i fin form, och i stort sett så låter allt kanon. "The Talisman" gav mig gåshud, och "dubbel-solona" i "The Trooper" och "The Evil that Men Do" är som vanligt ren magi.
När man beskådat bandet live förra året så har man ju kanske inte riktigt sett allt från sin plats långt fram vid scenen. Nu fick man ju en lite större bild utav det hela, och det känns otroligt att man faktiskt fått uppleva det, på riktigt, IRL, som ungdomen säger. Eddie:n som tittar upp bakom scenen är enorm. Det blir svårt att överträffa den i framtida turnéproduktioner.
Steelboxutgåvan är förbannat snygg. Omslaget som går i blått, vitt och rött är ljuvligt, mäktigt. Perspektivet som fotot är taget från, från scen ut mot publiken, skvallrar om att denna film, likt de senaste filmreleaserna från Maiden, handlar mycket om publiken. Många bilder från publikhavet är det.
Jag önskar att jag även hade köpt blu-ray-utgåvan, men prioriterade bort den, och CD-albumet, just nu då det helt enkelt hade blivit förbannat dyrt. Har inte ekonomin att köpa ALLT, våren är full utav intressanta albumreleaser som måste inhandlas.
Förresten, what's up med att Bruce bytt ut "a year or two" mot "a week or two" i When the Wild Wind Blows"? Tyckte han Steve överdrev med gubbens förmåga att införskaffa nödproviant?
 |
| "Hörru du du ditt lilla sniöreh, vah giörh duh?" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar